De flesta offren för massakern den 7 oktober i Israel hade ännu inte begravts när några framstående internationella röster – däribland den amerikanska senatorn Bernie Sanders, den ideella organisationen Human Rights Watch och Josep Borell, EU:s högste diplomat – påstod att Israels första försvarsåtgärder utgjorde krigsförbrytelser. Detta väcker en viktig fråga: Tvingar internationell rätt stater att välja mellan att begå krigsförbrytelser eller att själva utsättas för krigsförbrytelser?
Svaret är nej. En av krigets stora tragedier är att civila ofta blir offer. Det är därför länder som Israel tar till krig endast som självförsvar, vilket, enligt FN:s stadga är varje nations självklara rättighet. Men om till och med oavsiktlig skada på civila skulle utgöra illegal ”kollektiv bestraffning”, som kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez benämnt Israels operationer i Gaza, ja i så fall skulle till och med försvarskrig vara helt uteslutna.
Krigets lagar förbjuder de krigförande parterna att rikta sina angrepp mot civila. Israel har varit tydligt med att deras mål är uteslutande militära. ”Israel kommer att förgöra Hamas” sa försvarsminister Yoav Gallant i torsdags, ”och vi kommer att jaga rätt på varenda en som har våra barns blod på sina händer”.
Men militära mål får attackeras även när det kan leda till förlust av civila liv. Internationell humanitär rätt kräver att civila offer vid en viss åtgärd balanseras mot den “förväntade militära fördelen”, en regel som kallas proportionalitet. I praktiken, som denna regel förstås av västländer, behöver inte ens en betydande mängd civila offer nödvändigtvis medföra att attacker mot legitima mål anses olagliga.
Hamas har brutit mot folkrätten genom att gömma sig bland civila. Men folkrätten belönar inte användningen av mänskliga sköldar. I stället klargör den att “närvaron av civila inom eller nära militära mål inte gör sådana mål immuna mot attack.” Israels kritiker vill att landet ska kämpa på ett sätt som skulle ha gjort det omöjligt för demokratier att föra krig i varje konflikt från andra världskriget, fram till den USA-ledda kampanjen mot ISIS, som enligt vissa uppskattningar dödade cirka 10 000 civila.
En juridisk analys av Israels svar måste ta hänsyn till barbariet och omfattningen av Hamas attack. Israel vet nu att Hamas mål är att förinta det judiska folket och den judiska staten. Att besegra Hamas är inte bara ett taktiskt militärt mål utan ett existentiellt nationellt – ett militärt mål av högsta prioritet. Det finns ingen grund för att på förhand hindra Israel från ett generellt lagligt sätt att föra krig – som belägring eller förflyttningar i stadsområden.
Israels kritiker kommer att fördöma alla betydande åtgärder som landet använder som om de vore krigsbrott. Israel har belägrat Gaza, vilket har fått det vanliga följet av EU-finansierade organisationer att anklaga det för att svälta civila och bryta mot krigets lagar. Men belägring är en legitim och vanlig del av ett lagligt krig, enligt orden i det amerikanska försvarsdepartementets krigslagsmanual. Som West Point juridikprofessor Sean Watts uttryckte det 2022, “Belägring – eller inringning som militär doktrin brukar benämna det – är en viktig aspekt av moderna militära operationer … Endast svält riktad specifikt mot civila är förbjuden.”
Detta borde vara uppenbart: En armé behöver inte hjälpa sin fiende att skaffa proviant under en konflikt. När militära mål och civilister blandas samman, kommer belägring riktad mot de förra också att påverka de senare. Som med andra situationer med sidoskador på civila tillåter internationell lag en belägring så länge den inte upprätthålls “i syfte att neka civilbefolkningen försörjning.”
Det finns inget som tyder på att Israel har någon strategi som går ut på att svälta ut civila. Det skulle man inte heller kunna. Gaza har en lång gräns mot Egypten, som länge har använts av Hamas för att smuggla förnödenheter. Evakueringen av civila är en standardåtgärd för att undvika humanitära kriser. Israel har flyttat tiotusentals av sina egna medborgare bort från området längs gränsen till Gaza. Hamas har däremot beordrat sina civila att stanna kvar, förmodligen för att i propagandasyfte öka antalet civila dödsfall.
Egypten nekar grymt nog inträde åt dem som flyr från krigszonen. Israels kritiker är uppenbarligen inte intresserade av att rädda civila liv, eftersom de själva inte erbjuder sig att ta emot Gazas civila. Ingen säger att flyktingar från Irak, Syrien och Afghanistan ska fångas i konfliktområden. Europeiska länder ser det som en dygd att ta emot dem som flyktingar. Men till Hamas mänskliga sköldar säger världen: “Gå inte någonstans, vi vill ha er precis där ni är.”
Det är oklart om sådana röster bara är naiva eller om de vill lämna Israel ständigt utsatt för folkmord. Vad som är tydligt är att om dessa röster vinner, kommer den moderna folkrättens engagemang att ha ändrats från “Aldrig mer” till “Närhelst de vill.”
Eugene Kontorovich
Skribenten är professor i juridik med inriktning på konstitutionell och internationell rätt.
Publicerad i Wall Street Journal 16 oktober 2023. Här översatt och publicerad med Kontorovich tillstånd. Stort tack! Följ honom på twitter/x: https://twitter.com/EVKontorovich