Roi Yanovsky, israelisk journalist och major i reserven, tjänstgjorde 100 dagar i kriget på Gazaremsan och sammanfattade sedan sina observationer i en tråd på X/Twitter som i olika översättningar fått miljontals visningar och även blivit en artikel i Ynet. Yanovskys tråd återges här hos Israeliskt med hans tillstånd – tack!
Gaza brukar ofta uppfattas som ett underutvecklat område, ”världens mest tätbefolkade” och under ”israelisk belägring”. Inget kunde vara mer felaktigt. Gaza city är en modern, vacker och utvecklad stad, med stora välutrustade hem, breda boulevarder, gemensamma utrymmen, en strandpromenad, och parker. Den är i mycket bättre skick än någon annan arabisk stad mellan Jordanfloden och havet. Påminner mer om Tel Aviv än [arabiskisraeliska städer som] Kafr Qasim eller Umm al-Fahm. Och den är långt ifrån ”världens mest tätbefolkade”.
Om detta vore en belägring så skulle jag gärna leva i en. Bostäderna svämmar över av prylar och mat från hela Mellanöstern: de senaste möblerna, avancerad elektronisk utrustning och så vidare. Det finns lyx-fastigheter som skulle platsa i [Israels mest välmående städer] Savyon och Kfar Shmaryahu. Det saknas sannerligen inte välstånd i Gaza. De flesta bostäder jag besökt har varit större än min egen lägenhet i Tel Aviv. Påståendet att invånarna ”inte skulle bekämpa Israel om de bara hade en möjlighet till ett bra liv” är helt enkelt inte relevant för Gaza.
Det vanligaste inslaget i hemmen på Gazaremsan är en karta över Israel med rubriken ”Karta över Palestina”. De nämner varken Israel eller några israeliska bosättningar. Allt refereras till som Palestina. Sådana här kartor finns i nästan varje hem, varje skola och varje offentlig institution. Målet – att radera staten Israel – är inget man försöker gömma eller linda in på något sätt. Kartan blir inlärd redan i tidig ålder och är historiskt felaktig (då mandatets gränser aldrig var avsedda för enbart en arabisk stat), men det är ett ämne för en annan diskussion, som fokuserar enbart på Gazabornas förvrängda verklighetsuppfattning.
Varje bostadsområde vi kom till hade en militär infrastruktur. Vapen, tunnlar, sprängmedel och avskjutningsramper – allt i husen där invånarna bodde, ibland fanns det till och med hål i väggarna för smidig förflyttning mellan byggnaderna, och så vidare. De som bor i dessa områden är väl medvetna om detta; de får ett otal varningar och uppmaningar från Israel att evakuera långt innan IDF är där. Dom som väljer att stanna i stridszoner strider antingen för Hamas eller så väljer de ändå medvetet att stanna kvar i de områden där Hamas väljer att utkämpa striderna.
Hamas medlemmar går sällan omkring beväpnade. De är varken dumma eller naiva, och vet att de inte blir skjutna om de har en civil förklädnad. Sina vapen har de förberett i god tid och placerat innanför entréerna till olika byggnader, för att sedan kunna beväpna sig omedelbart innan de genomför sina attacker. Därför är det mycket svårare att strida här än i någon annan miljö.
Dom som recenserar striderna på avstånd och har synpunkter på varför soldater sköt på X eller inte sköt på Y, dom borde tillbringa en eller två veckor på Gazaremsan och återkomma efteråt.
Hamas består av några tiotusen stridande, men den sfär runt dem som möjliggör terrorn är mycket större. Hamas ideologi återfinns praktiskt taget varje hem; i bilder och i propagandamaterial. Hamas i Gaza är som Messi i Argentina.
För att nå det inflytande som Hamas har krävs aktivt stöd från befolkningen. Det finns inte en chans att de som bor mitt bland vapenlager, bland raketer och eldhandvapen inte inser att platsen utgör en plattform för att på daglig basis försöka massakrera israelisk civilbefolkning.
Och jag har svårt att tro att föräldrarna till barnen som går på förskolan med en tunneluppgång inte skulle känna till den. Vem väljer att skicka sina barn till en förskola som ingår i terrorns infrastruktur?
Hamas starkaste vapen är dess lögner och propaganda. Det är själva bränslet. Det är så de i åratal lyckats hålla liv i lögnen om ”belägringen”, och det är så de arbetar idag med bilder på oskyldiga offer och dödandet av ”journalister”, som senare visar sig vara terrorister. Gaza är den enda plats på jorden där 500 dödsoffer kan rapporteras som bekräftade redan en halvtimma efter en explosion. Till och med efter jordbävningar och större katastrofer tar det längre tid, men det Hamas-styrda hälsodepartementet ”vet” redan efter några minuter hur stor skadan är.
Roi Yanovsky
Journalist på Channel 13 och major i IDF:s reserv
Ursprungligen publicerad på X/Twitter 15 januari. https://twitter.com/Roi_Yanovsky
