I svallvågorna efter massakern den 7 oktober har UNRWA, FN:s särskilda flyktingorgan för palestinier, äntligen ifrågasatts på allvar. Men varför är så många plötsligt så kritiska mot UNRWA och riktas kritiken verkligen mot dess största svagheter? Finns det ens några realistiska alternativ?
Vad är UNRWA?
UNRWA (United Nations Relief and Works Agency) skapades 1949 efter Israels självständighetskrig. Israels arabiska grannar hade just misslyckats med att besegra den nybildade judiska staten och till följd av kriget hade många i regionen flytt eller av andra anledningar lämnat sina hem. Av dessa kom ungefär 750 000 arabiska palestinier att definieras som flyktingar av UNRWA och omfattas av organisationens beskydd och service.
Till organisationens främsta uppgifter hör numera att förse de palestinska mottagarna med hälso- och sjukvård samt undervisning.
Skillnaden mellan palestinska flyktingar och andra
Ungefär samtidigt med UNRWA:s tillkomst bildade FN även UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees) som tar hand om alla andra flyktingar i världen. Några av de mest grundläggande invändningarna som brukar resas mot palestiniernas flyktingorgan framgår extra tydligt när man jämför de båda organisationerna med varandra.
Medan UNHCR har som uppdrag att hitta hållbara och långsiktiga lösningar för sina flyktingar – så som lokal integration och hållbar framtid i nya hemländer – ingår inget sådant i UNRWA:s uppdrag. Tvärtom odlar den palestinska flyktingorganisationen myten om en absolut ”rätt till återvändande” till Israel. Ett land flertalet inte ens besökt.
Dessutom ärver palestinier automatiskt sin flyktingstatus på ett sätt som är unikt. Skulle de i stället definieras på samma sätt som alla andra flyktingar (och varför inte?) så skulle det samlade antalet idag ligga i storleksordningen 10 000. Men i stället har mängden palestinska flyktingar genom åren vuxit(!) från 750 000 till ganska exakt 6 miljoner, varav 2,4 miljoner befinner sig i Jordanien, 1,6 miljoner i Gazaremsan, 901 000 på Västbanken, 580 000 i Syrien och 487 000 i Libanon.
Några konkreta exempel för att understryka UNRWA-definitionernas absurda följder: Det spelar ingen roll att till exempel majoriteten av de palestinska flyktingarna i Jordanien är jordanska medborgare – de behåller ändå sin konstlade flyktingstatus med allt vad det innebär. Och även om man själv har en obefintlig anknytning till regionen kan man (och därmed ens barn och barnbarn i all evighet) uppnå flyktingstatus genom att adopteras av en manlig (ej kvinnlig) palestinsk flykting.
Korruption
UNRWA har påkommits med en rad korruptionsskandaler på allra högsta nivå. Det har närmare bestämt gällt organisationens generalkommissionär, hans vice, en stabschef och en framträdande rådgivare, som i olika episoder gjort sig skyldiga till ”misskötsel, nepotism och maktmissbruk för finansiell och personlig vinning” enligt en läckt internrapport.
Givarna tycktes uppfatta missförhållandena som anmärkningsvärda och pinsamma, men tydligen inom ramen för vad man får räkna med i biståndssammanhang, för bidragen fortsatte. År 2019 då missförhållandena började uppdagas skickade Sverige ändå 400 miljoner kronor i bistånd, det vill säga i samma storleksordning som vanligt. Och antagligen hade regeringen en poäng, för den här typen av skandaler är inte ovanliga i biståndssammanhang. Framför allt har UNRWA långt större problem än korruption.
Antisemitism i UNRWA:s skolor
En betydligt allvarligare fråga, som dessutom är kännetecknande för just UNRWA, är den antisemitism som sprids genom organisationens skolor. Generation efter generation av barn och ungdomar har förgiftats av läroböckernas och många lärares återkommande judehat, och indoktrinerats av budskapet att Israel inte existerar på riktigt. Förnekelsen av den judiska statens existens återkommer ständigt i UNRWA:s skolor. Israel utelämnas från kartor och israeliska städer beskrivs som om de ligger i Palestina.
UNRWA:s policy är att utbildningen skall ske i enlighet med den skolplan som finns i respektive värdland, och därför har länge den Palestinska myndighetens skolböcker använts på Gazaremsan. Enligt IMPACT-se, som bevakar de palestinska skolornas utbildning, har UNRWA på Gaza nu kompletterat utbildningsmaterialet med egen produktion som är precis lika illa.
Till de mer anekdotiska exemplen på tillståndet i UNRWA:s skolor hör numera även uppgiften att Hamas ledare Ismail Haniyeh i egen hög person arbetat som lärare där. PFLP-GC:s generalsekreterare Talal Naji likaså. Ingen vore direkt förvånad.
Massakern 7 oktober
Under massakern 7 oktober 2023 blev UNRWA:s koppling till terrorism för konkret och uppenbar för att viftas bort.
Organisationen UN Watch lyfte fram hur minst ett dussintal UNRWA-anställda aktivt deltog i massakern. Hur 1200 av UNRWA:s anställda på Gazaremsan var medlemmar i Hamas och andra terrororganisationer. Att 3000 av UNRWA:s lärare deltog i en grupp på chatplattformen Telegram som firade massakern. Och att Hamas byggt en tunnel direkt under UNRWA:s högkvarter i Gaza, där terrororganisationen också inhyste ett datacenter som fick sin elförsörjning direkt från FN-organets kraftnät.
Men det stannar inte där. Det finns dessutom omfattande dokumentation som visar hur UNRWA:s skolor och andra anläggningar på Gazaremsan länge använts som vapenlager eller för att skydda avfyrningsramper riktade mot israelisk civilbefolkning.
UNRWA är sedan länge en institutionaliserad del av Hamas på Gazaremsan. UNRWA var Gazaremsans största arbetsgivare efter Hamas, och i praktiken dess egentliga administratör, vilket Hamas företrädare vid flera tillfällen bekräftat sedan kriget bröt ut. Hamas har därmed kunnat fokusera på den militära kapaciteten medan UNRWA fått stå för de uppgifter som handlat om invånarnas välfärd.
Sverige och UNRWA
Sverige tillhör sedan länge en av organisationens allra viktigaste bidragsgivare. Alltid bland de tre eller åtminstone fem största, efter USA, EU och kanske något av EU:s medlemsländer.
Efter massakern den 7 oktober, och UNRWA:s kopplingar till denna, valde den svenska regeringen i likhet med många andra givare att temporärt frysa sitt bidrag. I Sveriges fall gällde detta de 400 miljoner kronor som anslagits för utbetalning under 2024. Men redan i mars meddelar bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell att regeringen godkänner en första utbetalning på 200 miljoner. Ytterligare utbetalningar kommer att kunna bli aktuella under året baserat på framsteg i de åtgärder som UNRWA åtagit sig att genomföra för att stärka intern tillsyn, granskning och kontroll.
Inget i UNRWA:s struktur eller historia tyder dessvärre på att organisationen plötsligt skulle förmå att genomföra en sådan intern omstrukturering. Tvärtom. Praktiskt taget inga av de missförhållanden som nämnts här har uppmärksammats av organisationen självt, utan av israeliska källor och utomstående organisationer.
Det allra värsta med UNRWA
För att sammanfatta så här långt, så är UNRWA en i grunden feltänkt organisation med ett svajigt mandat, moraliskt och ekonomiskt korrupt, som förgiftar skolbarn med antisemitism, och har ett destruktivt inflytande på den palestinska samhällsdynamiken genom att ta ifrån de styrande sitt ansvar för invånarnas välmående, på Gazaremsan såväl som på Västbanken. Men allra värst är kanske ändå hur UNRWA förevigar palestiniernas flyktingskap.
En ärvd flyktingstatus skulle tillsammans med en ”rätt att återvända” ge ohållbara konsekvenser. Följderna vore praktiskt och säkerhetsmässigt omöjliga för Israel och hade medfört att landet förlorat sin karaktär som judisk stat.
Genom att skapa illusionen av att kriget 1948 ännu inte avslutats, att alla palestinier egentligen har sitt riktiga hem inne i dagens Israel, och att det kan bli deras genom en mytologisk ”rätt att återvända”, bidrar UNRWA till att konflikten lever vidare generation efter generation. Vi gör palestinierna en otjänst genom att låtsas som om de – till skillnad från alla andra folk eller flyktinggrupper – inte skulle behöva anpassa sig till de realiteter som följde på andra världskriget. För det är just detta budskap UNRWA förmedlar.
Föreställningen att palestinierna skulle utgöra ett unikt undantag förklarar också delvis varför deras ledare alltid avböjt de fredsförslag som erbjudits dem – även när den föreslagna palestinska staten getts landområden motsvarande nästan 100% av Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem (d.v.s. mark som många politiker slarvigt buntar ihop som ”ockuperad”).
Varför nöja sig med mindre än hela Israel när det finns ett FN-organ som med omvärldens stöd lobbar för detta och dessutom får palestinierna att tro att det är deras exklusiva rätt?
Problemet med UNRWA:s mytbildning förvärras dessutom ytterligare av att den upprepar och förstärker det snarlika budskap som på religiösa grunder sprids av islamistiska grupper på Gazaremsan och Västbanken.
Finns det någon lösning?
Lösningen kan bara vara att fasa ut UNRWA. Frågan är vilken eller vilka aktörer som skulle kunna ersätta det palestinska flyktingorganet.
Enligt UNRWA:s chef Philippe Lazzarini är organisationens viktigaste funktion i nuläget att förse palestinierna med kontanter och mat, och i mars 2024 påminde han om att FN genom WFP (World Food Programme) redan har just en sådan organisation. Han passade emellertid också på att understryka hur en övergång skulle möta betydande motstånd, eftersom UNRWA:s mandat och ”rätten att återvända” därmed äventyras. Han hade mer rätt än han var medveten om, och tog i själva verket upp de starkaste argumenten för att ersätta honom och hans organisation.
En annan aktör som skulle kunna spela en större roll är förstås UNHCR. De hanterar redan alla andra flyktingar i världen och vore därmed en naturlig efterträdare. Även Sveriges regering var inne på den linjen så sent som i december 2023: ”[L]ångsiktigt är Sveriges linje att UNRWA:s uppdrag ska införlivas i UNHCR eller annat lämpligt FN-organ.”
Diskussioner om fler alternativ förekommer också och brukar gå ut på att skala upp någon av de mindre, frivilliga organisationer som kan vara aktuella, eller skapa en helt ny.
Det är i vilket fall ett stort arbete den nya hjälpadministrationen har framför sig. Många anställda kommer att behöva bytas ut, särskilt på chefsnivå, men det blir också viktigt att inte terrororganisationer som Hamas får förnyat fotfäste. Register över vilka som är flyktingar måste förnyas och reformeras. Skolböckerna och lärarkåren måste rensas från antisemitism o.s.v. Och man måste inte minst upprätta en plan för att integrera dagens palestinska flyktingar där de befinner sig, precis som man gör överallt annars, men UNRWA alltid motarbetat.
Omställningen kommer att kräva mod och styrka hos alla goda krafter. När UNRWA avvecklats blir förlorarna de som cyniskt utnyttjat palestinierna som ett vapen riktat mot Israel. Vinnarna blir alla andra, och framför allt palestinierna själva. Palestinierna saknar inte omvärldens medkänsla – eller ens biståndspengar. De saknar en realistisk bild av framtiden.
___
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidning Menorah nr 2 2024