Ärligt talat. När Irland, Spanien, Nederländerna, Slovenien och Island nu under buller och bång uppger sig lämna Eurovision på grund av Israels fortsatta medverkan, kommer tävlingen inte att drabbas nämnvärt.
Vi tar det i tur och ordning, använder underlag och statistik från EurovisionWorld, och försöker såklart vara så rättvisa som möjligt =)
🇮🇪 Irland är känt för sina Eurovision-segrar, ett kändisskap som blir mer och mer missvisande för varje decennium som går.
Irlands senaste vinst var 1996. Vi den tidpunkten hade vi inte ens kunnat googla på tidigare resultat eftersom Google ännu inte grundats. Men vinnarna kan mycket väl ha firat med en moviebox.
Sedan dess har den gröna ön misslyckats med att kvalificera sig till final tolv gånger. Och när man väl nått finalen så har nationen ändå kommit sist vid tre tillfällen ☘️☘️☘️.
Som Alon Amir, tidigare presschef för Israels Eurovision-team, nyligen uttryckte saken i irländsk radio: “You haven’t sent a decent song in 25 years“.
I vår välvilja vänder vi oss därför till alternativa versioner av de irländska bidragen för att hitta något vettigt. Den Israelkritiska, självidentifierade häxan Bambie Thug (ja, hon menar det seriöst) hade ett mustigt scenbidrag 2024, fast till slut hittar vi låten i en fullt spelbar pianovariant:
Slutsats: Irland var ett framstående Eurovision-land bland dem som lyssnade på bidragen i sina kasettbandspelare. Nu har Johnny Logan pensionerat sig, i likhet med landets låtskrivare, tycks det.
🇪🇸 Spanien ingår bland tävlingens “big five”. En tungviktare. Åtminstone i befolkningsunderlag räknat, för Eurovisions musiktävling har aldrig varit en bekväm arena för våra spanska vänner.
Landet har märkligt nog betydligt fler sistaplaceringar (5 stycken) än vinster (2), och den senaste vinsten ligger dessutom ett drygt halvsekel tillbaka.
Astronauten Neil Armstrong kan alltså ha stärkt sig med en smalfilmsuppspelning av Spaniens senaste vinst innan Apollo 11 genomförde världens första månlandning.
Spanien har i decennier snittat kring tjugonde plats, med Chanel (2022) som ett välkommet undantag. Hon kom trea, vilket också utgör en av landets typ tre bästa placeringar sedan Francos dagar:
Slutsats: Spanien har en hög svansföring för att vara ett land som inte vunnit sedan månlandningen. Bojkotten kommer att göra ett större avtryck i tävlingens plånbok än i startfältet.
🇸🇮 Slovenien är ett litet och ungt land. Mindre och yngre än Israel, och förväntningarna kan därför inte ligga särskilt högt, såklart. Vilket skulle bevisas. Trots sina få medlemsår – med start efter Jugoslaviens kollaps – har man aldrig kommit bättre än sjua. Å andra sidan har landet ändå lyckats komma sist två gånger, så ett visst avtryck har man ändå hunnit med.
Vill vi säga något snällt om Sloveniens medverkan – och det vill vi ju, detta är en sådan lista – så hade Sestre ett trivsamt bidrag 2002. Systrarna förtjänade bättre än sin 13:e plats eftersom bidraget var ett av de bättre det året.
Slutsats: Effekten av Sloveniens bojkott är musikaliskt och statistiskt svårmätbar.
🇳🇱 Nederländerna är ett betydligt mer väletablerat land än Slovenien, såväl på kartan som i Eurovision-sammanhang. Fast har det hjälpt Nederländerna? Tveksamt. Man deltog första gången 1956, och har sedan dess presterat ett blandat resultat, med lika många sistaplaceringar som segrar. Och två bidrag som inte fick några poäng alls.
Förutom segern 2019 (grattis!) får vi gå tillbaka ett halvt sekel för att hitta nästa vinnare. Men det kunde såklart varit värre. Fråga de andra bojkottande länderna, så får ni höra.
Statistiskt och musikaliskt hör Nederländernas bidrag till dem som är allra lättast att ifrågasätta. Hade det inte varit för för Joost Klein hade vi undrat om landet ens någonsin medverkat? Klein blev historisk när han 2024 diskvalificerades efter att ha betett sig hotfullt mot en kvinnlig medlem i ett produktionsteam. En i Eurovision-sammanhang helt unik påföljd.
Men Nederländernas vinnare, då? Vi bjuder på Lenny Kuhr (1969). Detta är måhända inte Nederländernas allra starkaste etta, men bidraget är Eurovision-historiskt speciellt, då hela fyra länder vann med samma poäng detta år. Artisten är för övrigt fortfarande aktiv och angreps på en holländsk scen så sent som 2024 för sina band till Israel:
Slutsats: Tomrummet efter Nederländerna i Eurovision kan närmast liknas vid effekten som uppstår när man drar upp handen ur en hink vatten.
🇮🇸 Island kunde mycket väl ha haft sitt hittills mest framgångsrika bidrag genom Daði & Gagnamagnið (2020). Vi gillar den. På grund av pandemin får vi aldrig veta hur bidraget skulle presterat i en tävling mot övriga Europa, men låten torde klarat sig bättre än den djupfrysta öns dystra snitt, historiskt såväl som i närtid.
Av Islands tio senaste bidrag har sex stycken slagits ut redan före finalen. Kanske handlar bojkotten om ren självbevarelsedrift?
Slutsats: Vid det här laget är väl alla islänningar släkt med någon som medverkat i en Eurovision-final. Dom kan väl samlas och diskutera en väg framåt?
🇧🇪 Belgien sägs eventuellt ansluta sig till bojkotten, så vi tar dem också. Det går fort. Landet vann 1986 med trettonåriga Sandra Kim och klämmiga “J’aime la vie”. En uppskattad klassiker. Därmed är Belgien också det enda land som vunnit med ett barn.
Förutom sin enda vinst har Belgien åtta (8!) sistaplaceringar, och också tvingats finna sig i två tillfällen då det udda lilla landet inte lyckats förmå någon annan nation att skicka några poäng i deras riktning.
Slutsats: De enda som saknar Belgien är antagligen belgarna (vilka det nu är?) och de nationer som riskerar att ersätta Belgiens bottenplacering.
🇮🇱 Israels starka facit utgör underlag för ett senare inlägg. Fast redan nu vill vi understryka att landet utöver sina fyra vinster och många topp-placeringar – med vartannat bidrag på topp tio – aldrig kommit sist och aldrig fått noll poäng. Israel placerar sig därmed i startfältets toppskikt, långt före ovanstående länder.
År 1987 kom detta guldkorn med Lazy Bums “bara” åtta, och ligger därmed resultatmässigt på Israels sämre halva. Ändå utgör placeringen ett resultat som samtliga bojkottare skulle varit nöjda med vilket år som helst.
Slutsats: Israel har bevisat att man hör hemma i Eurovision och vi hoppas att även 2026 års bidrag når ända fram till finalen i Wien. Lycka till!