Det tog mindre än en vecka, sen hade israeliska specialstyrkor framgångsrikt fritagit gisslan ur ett kapat Air France-plan 4000 km bort, i Entebbe, Uganda. Hur kunde den vågade operationen lyckas och vilka blev följderna?
Den 27 juni 1976 kapades Air France Flight 139 (Tel Aviv–Paris) efter en mellanlandning i Aten av två palestinier från PFLP-EO och två tyskar från Revolutionäre Zellen.
Planet flögs via Libyen till Entebbe, Uganda, där kaparna fick stöd av diktatorn Idi Amin och ugandisk militär. Kaparna separerade israeliska och judiska passagerare från övriga – en selektion med smärtsamt uppenbara Förintelseparalleller. 148 icke-israeliska gisslan frigavs; 106 personer hölls kvar, däribland piloten och planets besättningsmedlemmar som vägrade lämna.
Natten mellan 3 och 4 juli flög israeliska elitsoldater tillhörande Sayeret Matkal litet drygt 4 000 km med C-130 Hercules-plan, stormade terminalen och räddade 102 gisslan på under 60 minuter. Alla sju kapare och ett par dussin ugandiska soldater dödades. Tre gisslan och en israelisk soldat – insatschefen Yonatan Netanyahu (premiärminister Benjamin Netanyahus storebror) – stupade.
Hur kunde fritagningen lyckas?
Flygterminalen hade en gång byggts av ett israeliskt företag, vilket bidrog till att en fullskalig kopia kunde uppföras för att öva på. Dessvärre skulle kaparnas tidsfrist löpa ut om 48 timmar, så den enda fullskaliga övningen fick också bli generalrepetition.
I samma korta tidsfönster lyckades man också maximera underrättelseinhämtning från frigivna gisslan och personer med erfarenheter av Ugandas militär. Ett plan byggdes om, en nödvändig mellanlandning löstes diplomatiskt och en lång rad detaljer koordinerades.
Israelerna bestämde sig också för att ta med en svart mercedes av samma typ som Ugandas diktator brukade använda. Kanske kunde man därmed överrumpla vakterna och vinna viktiga sekunder i operationens inledning. Och det fungerade antagligen, för bilen lyckades komma nära huvudbyggnaden. Bilen kan också ha bidragit till att operationen avslöjades i förtid, då Idi Amin möjligen just bytt till en vit modell. Detaljerna skiljer sig åt i de många artiklar och böcker som skrivits om händelsen.
Följder i Israel
Värdet av den lyckade operationen kan knappast överskattas. Israel hade plågats av färska minnen från massakern mot israeliska atleter i München 1972, och det potentiellt förödande Yom Kippur-kriget året därpå. Genom fritagningen omdefinierades vad som var militärt möjligt. Den bekräftade värdet av specialförband, noggrann underrättelseinhämtning och djärva långräckviddiga operationer — principer som sedan dess genomsyrat IDF:s doktrin.
Fritagningen är en imponerande berättelse – uppfinningsrikedom, beslutsamhet, mod och uppoffringar. Allt under extrem tidspress. Det är värt att notera kontrasten till hur omvärlden såg på Israels insats.
Omvärldens reaktioner
Omvärldens reaktioner sammanfattades vid fritagningens tioårsjubileum 1986 av Israels dåvarande president Chaim Herzog: ”Den borde ha blivit en vändpunkt, men så blev det inte. Särskilt västländerna var svaga och obeslutsamma, och deras reaktion bidrog till att uppmuntra fortsatt terrorism”.
Amerikanerna har gjort mycket gott för Israel genom åren, men lämnar ofta Israel ensamt i skarpa lägen. Efter Entebbe gratulerades visserligen Israel i officiella tal, men USA fryste samtidigt sina vapenleveranser till landet tillfälligtvis eftersom transportplanen utan tillåtelse använts utanför Israels gränser.
I FN:s säkerhetsråd föreslogs två resolutioner som båda innehöll kritik mot Israel, då man ”kränkt Ugandas territoriella integritet”, men ingen av dem gick igenom. Israel uppfattade utfallet som en slags diplomatisk seger eftersom man åtminstone inte fördömdes för räddningsaktionen, och som svensk kan man idag glädjas åt att den svenska delegationen nästan landade på rätt sida av historien genom att rösta för det minst sämsta av förslagen.
Avslutningsvis
Israel tvingas försvara sig, lyckas mot alla odds, och fördöms. Det är lätt att bli nedstämd vid tanken på hur ofta mönstret upprepar sig. Men det finns lyckligtvis ett annat mönster att fokusera på. Det faktum att Israel är ett land som klarar den typen av motgångar – och dessutom går stärkt ur dem.
Dessutom finns inför sommarens femtioårsjubileum en annan ljusglimt. På flygplatsen i Entebbe finns sedan tidigare en plakett som hyllar den israeliska fritagningen, och inom kort kommer dessutom en gyllene staty av Yonatan Netanyahu att resas på plats, meddelar Ugandas ÖB, som är en hängiven kristen sionist. Om ett land med Ugandas anti-israeliska historia kan förändras, kan fler göra det. Det finns hopp.
– – –
Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidning Menorah nr 2 2026
https://www.israelinsamlingen.org/menorah/
Tillägg: Nu är statyn på plats, läs hos MIFF Staty av «Yoni» Netanyahu avtäckt på Entebbe flygplats